.

Nu börjar äntligen luftvägarna kännas lite lättare! Imorse klev jag upp för att se starten på Vasaloppet där min kära vän kämpar på och jag blev riktigt sugen på att börja träna och ställa upp nästa år. Ett helt år borde man väl klara träningsmässigt även om man i princip startar från noll? Jag fattar att nio mil är LÅNGT, men det måste vara en sjukt häftig känsla att korsa mållinjen.

Efter att dårarna som körde i mål först kommit fram till Mora gav jag mig ut på uppfriskande promenad med min pappa och trots några stopp med intensiva hostattacker lyckades jag ta mig runt och känner mig rätt nöjd. Jag riktigt längtar efter riktig träning nu, men inser självklart att det får vänta några dagar till tills jag känner mig helt återställd. Dumt att riskera något i onödan.

Ikväll ska vi in till stan och käka och gå på bio. Väldigt efterlängtat att göra något roligt och inte bara ligga på soffan och sörpla hostmedicin och knapra tabletter! Imorgon känns det som om det blir avfärd hemåt igen. Har spenderat en vecka längre än jag planerade hos föräldrarna (vilket har varit väldigt bra) och börjar känna mig lite rastlös att komma hem till mitt igen. Behöver komma ifatt med skolan igen också, har försökt under tiden nu men jag har inte haft någon ork. Det är tur att man har ett intressant ämne när allt verkar jobba i motvind.

Nu ska jag hoppa in i bastun och rensa kroppen lite ytterligare från dumheter! Hoppas att få se en målgång från kära vännen innan kl 19. Vi får se hur det går =)