Vissa dagar blir allt bra. Allt känns bättre och jag kommer ihåg att han faktiskt älskar mig. Jag längtar något vansinnigt till nästa vecka, sova bort timmar nu!!!


Anger is one of my favorite things... not

Jag är arg. För något jag inte kan påverka och som jag antagligen inte borde ha funderat över från början. Men jag hoppades så innerligt och nu känns det som att det inte händer. Samtidigt är han inte hemma än, jag vet inte hur han kommer reagera på att komma hem. Och det vet inte han heller. Så varför ska jag gå runt och vara arg på något som kanske inte ens händer och som jag ändå inte kan göra något åt. Trams!

Du är min man

Nu rasade plötsligt antalet dagar kvar till soldaten kommer hem med dramatisk fart! Han får komma hem tidigare! Det ska bli så skönt att se honom, krama honom, pussa honom och kunna prata med honom om allt vi behöver prata om igen. Det ska bli så skönt att laga mat tillsammans och bråka om vilken kanal vi ska ha på tvn. Fredagsmys och vardagsliv, jag längtar efter er!

Fandåsånjävlaskitochhelvete

SLUTA ta mig för givet för HELVETE!


Så små ord och så mycket oro

Satt i bilen efter att precis ha kommit hem från skolan, då ringde mobilen. "Hej det är jag, ville bara säga att jag mår bra." (Panik utbryter inombords..) "Har det hänt något??", "Nej vi ska snart äta men jag ville bara ringa och säga att jag mår bra."

Skrämma livet ur mig på det där sättet. Tror inte han ens insåg hur det lät för mig, men som tur var har jag kollat alla medier nu och det verkar faktiskt inte ha hänt något så jag kan stilla mitt dunkande hjärta. Ska det vara såhär? Jag kommer inte vara lugn förrän han står innanför dörren och jag kan hålla i honom på riktigt igen. Inte förrän då.

Don't let the bed bugs bite

Ibland får man en insikt om saker. Idag fick jag en insikt och jag tror den hjälper. Jag förstår mina känslor bättre nu. Förhoppningsvis kan jag förmedla detta till den övriga världen så dom också förstår mig bättre.

För övrigt är tvserier ett bra tidsfördriv som håller många dumma tankar borta.

Fyra veckor gångna

Sitter med en klump i magen och oro i bröstet. Vet inte varför men jag vill väldigt gärna höra något väldigt snart. Det blev så abrupt igår och jag vill inte ens tänka på det.... Vissa dagar är mindre jobbiga, då tänker jag på hur lång tid det är kvar och tänker på allt mysigt och bra som kommer hända när han är hemma. Andra dagar, som idag, känner jag en konstant malande oro som inte vill släppa sitt grepp. Ikväll är den värre än vanligt. Det kan ju faktiskt hända något varje dag, det spelar ingen roll om det är en dag kvar..

Snart halvvägs. Jag vill bara höra något ikväll, och imorgon och dan efter det och dan efter det...

Jag som skulle vara så stark och duktig

Allt jag vill är att prata om det, berätta om det och verkligen känna allt som jag egentligen borde känna. Det kommer över mig då och då, mest på kvällarna när jag är helt utmattad och inte har någon energi kvar att hålla borta allt jobbigt.

Det känns som att det inte finns någon annan i världen som går igenom samma sak just nu. Men jag vet ju att det finns, han är ju inte där ensam. Men just i min värld, bland mina nära och kära, finns ingen som förstår. Ingen som vet hur man pratar om det utan att jag går sönder. Jag går sönder iallafall. Vi är inte halvvägs än, det är nära men inte riktigt där. Det känns förjävligt att tiden som gått kommer gå igen och lite till innan han är hemma. Jag vill bara lägga mig och sova bort flera dygn, veckor, så han kommer hem snabbare. Det har inte känts så jobbigt de senaste dagarna, men ikväll brast det verkligen. Jag vet inte vad som orsakade det men jag antar att det bara måste komma ut ibland. Dom jobbar så mycket just nu att han inte har tid att ringa. Vi pratar på msn lite då och då, men det är verkligen inte samma sak. Jag saknar hans röst, tonfallet när han säger att han älskar mig och bara hans röst när han berättar hur han mår och hur dagen har varit. Jag saknar honom något så vansinnigt just nu, och ingen förstår...


RSS 2.0