.

Jag trodde inte jag kunde bli ledsen längre. Jag trodde inte det fanns fler tårar. Men det räckte med en ensam kväll till. Han förtjänar det och jag vill att han ska få känna att han förtjänar det. Men jag blev ändå ledsen. Jag som bara ville mysa i soffan och prata. Bara vara med honom, vara oss. Men jag får vänta tills imorgon. Imorgon kan vi vara oss. Det är inte långt kvar. Jag har klarat mig såhär länge, det är klart jag kan klara en kväll till. Men jag skulle helst ha sluppit.