Förmånerna jag uppskattar
Jag har funderat en hel del på det här med leave idag, emellan plugg, promenader och shopping. Självklart ser jag fram emot dem mycket och sitter säkert med ett sådär fånigt flin på läpparna när jag planerar hur mycket mys det kommer bli. Dock tänker jag på hur man på bästa sätt utför dessa ledigheter. Jag som student kan ju förhoppningsvis stuva om mitt schema såpass att jag kan jobba lite extra före och lite extra efter för att kunna spendera så mycket tid som möjligt under vår leave på att ta hand om kärleken, men hur gör man som heltidsarbetande? Hur fungerar det egentligen? Kan man ta ledigt flera dagar två gånger under våren och sen ändå ha semester kvar när sommaren kommer och de har massor med ledig tid som man bara vill spendera med varandra?
Jag funderar en hel del i allmänhet på det här med hur det fungerar när man har ett riktigt liv, med jobb och barn och hela faderullan. Mår jag dåligt en dag så struntar jag helt enkelt att gå till skolan, kan sitta hemma i pyamas och äta chokladglass och plugga om det ska vara så. Jag behöver inte vara på plats. Hade jag inte kunnat vara ego och fokusera på mig själv under jobbiga perioder hade jag inte klarat det här. Skänker därför en tanke till alla därute som inte har den förmånen, som inte kan sitta i pyamas en hel dag och bara tycka synd om sig själva. Ni är fantastiska och jag beundrar er massor!
Ikväll har jag ätit middag med familjen, det var väldigt mysigt och sambon ringde mitt i maten för att höra hur vi hade det. Min mat blev kall men det brydde jag mig inte om för det var så skönt att få prata en stund och höra hur det var där nere och vad de hade gjort idag. Det är fortfarande väldigt lugnt (många tummar upp för det) och de håller sig sysselsatta med andra viktigheter. Är änsålänge inte så frustrerad över att inte kunna ställa alla tusentals frågor jag har, men det kan bero på att jag vet att jag kommer få chansen snart. Och när den chansen kommer har vi redan gått igenom en tredjedel av missionen. Det kanske är som de säger trots allt. Sex månader går ju så fort. (NOOOOOT!)
Jag funderar en hel del i allmänhet på det här med hur det fungerar när man har ett riktigt liv, med jobb och barn och hela faderullan. Mår jag dåligt en dag så struntar jag helt enkelt att gå till skolan, kan sitta hemma i pyamas och äta chokladglass och plugga om det ska vara så. Jag behöver inte vara på plats. Hade jag inte kunnat vara ego och fokusera på mig själv under jobbiga perioder hade jag inte klarat det här. Skänker därför en tanke till alla därute som inte har den förmånen, som inte kan sitta i pyamas en hel dag och bara tycka synd om sig själva. Ni är fantastiska och jag beundrar er massor!
Ikväll har jag ätit middag med familjen, det var väldigt mysigt och sambon ringde mitt i maten för att höra hur vi hade det. Min mat blev kall men det brydde jag mig inte om för det var så skönt att få prata en stund och höra hur det var där nere och vad de hade gjort idag. Det är fortfarande väldigt lugnt (många tummar upp för det) och de håller sig sysselsatta med andra viktigheter. Är änsålänge inte så frustrerad över att inte kunna ställa alla tusentals frågor jag har, men det kan bero på att jag vet att jag kommer få chansen snart. Och när den chansen kommer har vi redan gått igenom en tredjedel av missionen. Det kanske är som de säger trots allt. Sex månader går ju så fort. (NOOOOOT!)
Kommentarer
Postat av: sparv
Hehe, idag tänkte jag lite tvärt om faktiskt, att det är skönt att jag börjat jobba och inte längre pluggar, för då har jag en anledning att kliva upp ur sängen och klä mig nästan varje dag :P även de dagar då det är som tyngst. Kram till dig
Trackback
