.

Halva dagen har jag gått omkring med en olustig känsla i magen. Den vill liksom inte släppa och jag började oroa mig för att något verkligen hade hänt och att jag inte fått reda på det än... Som tur var ringde sambon för en stund sedan och försäkrade mig om att han mådde bra, det var skönt! Dock känns det fortfarande som om någonting är fel, så vi får väl se om det framkommer under natten eller morgondagen. En obehaglig känsla det där att inte veta och att inte kunna kontrollera...

Pratade även med min kära mamma idag. Hon tyckte sambon hade varit borta länge nu (nähä??!) och tyckte att om hon tänkte det så måste det var en evighet för mig. Jag håller med. Har under kvällen insett att det är massor han har missat trots att jag verkligen försökt att hålla honom uppdaterad på allt som hänt. Det känns knasigt. Inga stora viktiga saker, men ändå.

Imorgon blir det mys med vänner och jag hoppas även på en eventuell semla, det börjar bli dags nu!