.

Så fort jag klickar in på gruppen på Facebook eller läser forumet på Invidzonen just nu känner jag mig dränerad på energi. Det är så mycket negativitet, så mycket ilska. Det är väl inte så att någon trodde att information angående exakta datum skulle komma flera månader i förväg? Är det ingen som någonsin varit i kontakt med FM förut? Det har väl aldrig varit så att alla åkt, varit på leave eller kommit hem samtidigt och därför är det såklart svårt att planera en medaljering för allihop som passar. Det är omöjligt att göra alla nöjda. Vissa kommer ha varit hemma i veckor när ceremonin är och det kommer säkert störa dem som är med om det, vissa kommer inte hem i tid men de får självklart sin egen ceremoni som kommer vara precis lika fin även om den inte blir lika stor. Det är inte heller självklart att de får komma hem samma dag som de landar. De har trots allt varit iväg i flera månader. Klarar vi oss inte några få dagar då? De har ju tillgång till sina telefoner och vi vet att de är hemma i Sverige i säkerhet. Det viktiga är väl att de allihop kommer hem hela och friska? Det är i alla fall det jag fokuserar på.

Dränerad. Men så piper telefonen till och där är ett sms från sambon som säger att han inte glömt mig, de jobbar sent ikväll och han ringer när han har tid. Helt plötsligt skjuter energinivån upp i taket och jag sitter med ett leende på läpparna igen.