.

Idag var det dags. Dags för ensamheten att infinna sig igen. Det har känts hanterbart i flera dagar, har inte varit jobbigt. Jag har ärligt talat inte tänkt så mycket på det och det är väl skönt. Imorse var han packad och klar, vi snoozade och åt frukost för tåget gick ju ändå rätt sent. Gick runt och pillade lite i lägenheten som vanligt på något sätt. Punkten när jag insåg att det var dags igen var när jag hängde hans bricka runt halsen och kände kylan från metallen mot bröstet. Sen räckte det med ett "jag kommer sakna dig älskling" och jag bröt ihop fullständigt. Det var skitjobbigt och jag vet inte riktigt vad det var egentligen, det gjorde bara ont och jag ville inte att han skulle åka. Som tur är fanns det tillräckligt med tid kvar för att sambon skulle kunna lugna mig, hålla mig hårt och berätta om allt det där som är bra, allt det där som gör att vi fixar det här. Jag följde med till stationen idag, det var tungt. De andra gångerna har han gått hemifrån med väskan på ryggen som om han skulle åka till jobbet en vanlig dag och det har inte känts nå vidare jobbigare heller just då, men att se tåget åka iväg och veta att det dröjer veckor tills han är hemma igen, det var riktigt jobbigt. Som tur var kunde jag landa hos en vän kort därefter som bjöd på varm dryck. Det hjälpte, förvånansvärt nog.

Dagen har flutit på bra sen dess. Många telefonsamtal stod på schemat och jag tog även tag litegrann i projektet examensarbete som blivit NÅGOT försummat de senaste två veckorna. Det känns ok, inget avgrundsdjup, ingen panik, ingen ångest. Bara ok. Det får vara så nu, det är ok med ok.

De flesta som skrivit om andra vändan verkar ha tyckt att det var lättare andra gången. Lättare att säga hejdå och lättare att återgå till rutinerna. Det där med rutinerna känns det inte som det kommer bli något problem med men att säga hejdå och vi ses snart, ta hand om dig, var försiktig, ring när du kan, jag älskar dig, det var fan det jobbigaste jag har varit med om! Imorgon är det Alla Hjärtans Dag, ingen dag vi lägger någon särskild vikt vid här hemma men jag hoppas det blir tid till ett kärleksfullt samtal från öknen om så än bara för att höra att allt har gått bra och de har kommit ner ordentligt.

'til then friends, ta hand om er och varandra!