.

Just nu känns det som om jag har tagit en paus från livet. Jag har inte satt en fot i skolan på två veckor och jag orkar knappt svara på sms från mina vänner. Influensan har fått ett ordentligt grepp om min kropp och verkar inte vilja släppa i första taget. Just nu känns det väldigt tungt, trots att vi kan höras så mycket och jag hör på honom att han hellre skulle vara hemma och ta hand om mig. Just nu vill jag bara gråta och krypa ihop som en liten skadad fågelunge och vänta tills våren kommer och värmer upp världen igen. Tyvärr vill inte livet ta en paus från mig och examensarbetet hänger över mig som ett stort svart åskmoln. Det är väldigt svårt att bli frisk när man inte riktigt kan slappna av och bara fokusera på det.

Det hela blir lite svårare i och med förlusten av aptit och den definitiva orkeslösheten som gör att jag inte heller tar mig för att laga näringsriktig mat (eller mat överhuvudtaget) eller städa. Jag orkar inte. Just nu är energin slut. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den tillbaka men jag tar lite mer hostmedicin, sover en stund, gör en kopp te och klär på mig åtta lager kläder för att inte frysa, gör ett lamt försök att läsa lite kurslitteratur och somnar i soffan med boken på magen och vaknar med ett ryck när tvn bestämmer sig för att plötsligt höja volymen på reklamen.

Jag tänker att det borde väl gå över snart? Jag orkar inte må såhär så mycket längre till. Missionen tär så mycket mer när jag mår såhär. Jag orkar inte vara orolig, jag känner mig bara ensam och ledsen. Jag känner mig trasig och svag och längtar efter en dag när jag får vakna av väckarklockan och inte av ett hostanfall eller mörbultande huvudvärk. Jag längtar efter livet.