.

Ikväll har det blivit många frågor. Hur mår du egentligen? Hur är det med dig nu? Hur kändes det då att han inte var hemma på alla hjärtans dag?

Jag har aldrig sett mig själv som stark egentligen. Men uppenbarligen går det här mycket bättre än jag någonsin trodde. Det innebär inte att jag är så himla sugen på att bli armywife for life och bli tvingad att genomgå det här fler gånger. Men det känns väldigt bra att det går så bra. Jag mår bra. Han mår bra. Vi mår bra. Det är konstigt med alla frågor. Människor som aldrig någonsin frågar hur jag mår annars frågar nu. Människor som jag normalt inte delar med mig till frågar nu. Jag har uppenbarligen blivit mer intressant nu på grund av att min sambo är borta. Varför kommer plötsligt dessa frågor nu? Jag förstår att de försöker vara snälla, men det gör faktiskt det hela värre.... Dessutom känns det som ett förväntat standardsvar det här "jag mår bra, det går bra" men det är ju faktiskt sant och jag orkar inte haspla ur mig det tusen gången om dagen. Nu överdrev jag.

För övrigt skiter jag i alla hjärtans dag. Jag hade massor med alla hjärtans dagar under vår leave och jag kommer leva på dem länge.