En alldeles vanlig tisdag, antar jag?

Han ringde idag! Jag blev så glad och han lät så lugn och trygg, trots att han är så långt borta. De hade inte hört så mycket om bomberna, 4 personer dog i Mazar, totalt 54 personer i landet och över 100 skadade. Det är hemskt men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det är skönt att mina mår bra. Min sambo och hans närmaste kollegor som jag faktiskt träffat och blivit vän med. Jag tycker inte det är fel att känna att det är skönt. Att mina mår bra.

Det är tragiskt med människor som har ett behov av att döda andra. Det är tragiskt att vi inte kan leva tillsammans i harmoni i någon slags kumbayasekt där alla får lika mycket och alla mår bra. Det är tragiskt att människor dör. Oavsett orsak. Men jag får vara egoistisk och känna 'fan vad skönt att min sambo mår bra!', han har inte ens varit borta i två dygn än och det är många många dygn tills han är hemma och är säker hos mig igen.

Men idag när han ringde lät han inte ens trött, trots att han inte sovit sen han åkte från mig igårmorse. Han lät lugn och trygg och glad. Det betyder så mycket, den där rösten så långt borta som kan lugna vilken orolig mage som helst. Världen är en hemsk plats att leva i, men inte alltid, för ikväll ska jag baka pepparkakor med fina vänner och njuta av varje ord jag fick under mitt samtal. Dessutom snöade det här igår och de små vita flingorna och kylan gör mig så glad.

Kommentarer
Postat av: H

Dövar min egen oro genom att bla läsa din blogg och inse att jag faktiskt inte är ensam i det här jobbiga. Du har ju dessutom varit med om det förr...

Tack för att du delar med dig!

2011-12-07 @ 13:50:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0