.

Imorse åkte han. Nu är det tomt och tyst i huset, förutom rasslandet runt min hals där hans vanliga id-bricka hänger. Det var inga tårar under morgonen, det känns som om dom kanske redan tagit slut... Det kan också ha berott på att vi hade tre timmars sömn i kroppen och inte riktigt var vakna. Det är ju inte det minnet jag vill att han ska ha heller. Det måste vara bland det jävligaste i världen att lämna den man älskar i dörren och gå när hon är helt förtvivlad, ledsen och man vet att man lämnar henne ensam. Därför känns det bättre att inte gråta. Det var lugnt imorse och jag känner mig fortfarande ganska lugn (efter ex antal extra timmars sömn). Jag vet att han kanske inte kommer kunna ringa så fort de är nere, kanske inte ens samma dag. Jag vet också att om jag förväntar mig en mängd saker som sen förändras blir jag bara ledsen. Därför har jag gått in med inställningen att ingenting är säkert nu. Det som händer händer, och jag får helt enkelt följa med i svängarna.

Men jag har en fråga. Går det att säga att man älskar någon för många gånger? Slutar det betyda något till slut? Jag blir alldeles varm i kroppen när jag hör min sambo säga att han älskar mig och jag hoppas aldrig att den känslan försvinner. Det känns som just de orden gått på repeat här hemma de senaste dagarna men ibland är det helt enkelt det enda viktiga jag har att säga och det skulle kännas konstlat att säga något annat bara för att.

Planen idag är att byta till vinterdäck på bilen, det skulle ju optimalt redan ha varit gjort men det har ju inte snöat. Det är ju inte vinter än... Just såna här dagar är det väldigt skönt att vara student, bestämma tempo själv och kunna sova till mitt på dagen bara för att jag känner att det behövs.