.

Igår hade jag en jobbig dag. Eller rättare sagt, en jobbig morgon. Insåg att jag var tvungen att hantera problemen som uppstått i vår lägenhet alldeles ensam och kände mig väldigt liten på jorden. Men stark som jag är så bestämde jag mig för att bara ta tag i saken och göra det och det gick ganska bra. Allt är inte löst än, men det känns lite bättre iallafall. På kvällen belönades jag med ett telefonsamtal från sambon som tyckte att jag varit duktig och dessutom en härlig lång promenad med en kär vän. Det är så man vänder på en dag! Jag mådde riktigt bra när jag gick och la mig och dagen idag har fungerat precis som den borde.

Det är meningen att jag ska packa, ska ju spendera julen med familjen på annan ort och vara borta lite mer än en vecka. Hittills har jag lagt fram en massa grejer men inte fått ner något i en väska än. Det lööööser sig. Istället började jag titta på en film och någonstans i slutet blev jag lite melankolisk.

How do you pick up the threads of an old life? How do you go on?
When in you heart, you begin to understand, there is no going back.
There are some things that time cannot mend, some hurts that go too deep.
That have taken hold.

Jag önskar innerligt att det inte är det här vi har att vänta oss i slutändan. Jag tror på styrkan inom oss.