När det inte blir som man trodde

Jag trodde inte jag kunde bli ledsen längre. Jag trodde inte det fanns fler tårar. Men det räckte med en ensam kväll till. Han förtjänar det och jag vill att han ska få känna att han förtjänar det. Men jag blev ändå ledsen. Jag som bara ville mysa i soffan och prata. Bara vara med honom, vara oss. Men jag får vänta tills imorgon. Imorgon kan vi vara oss. Det är inte långt kvar. Jag har klarat mig såhär länge, det är klart jag kan klara en kväll till. Men jag skulle helst ha sluppit.

Kommentarer
Postat av: en annan militärfru

Vill bara säga att jag hittat din blogg, jag läser och känner med dig... min make åker i väg i maj så en så länge har jag han hemma i Sverige, dock inte hemma då han är på utbildningar...

Hjärtat är som ett öppet sår just nu som inte behöver mycket för att bli infekterat och börja blöda...



Mina tankar finns hos dig/ er

2010-10-18 @ 09:54:22
Postat av: Caroline

Hej ArmyWife!



Tack för en bra blogg om hur det är att vara anhörig! Jag heter Caroline och jobbar som frilansande radiojournalist. Det här kanske låter dumt men det har nyligen gått upp för mig att vi har styrkor utomlands. Det har liksom satt sig i mitt medvetande. I och med det har jag blivit intresserad av er som stannar hemma och hur era liv ter sig. Det är en sån speciell situation du befunnit/befinner dig i och jag tror inte så många svenskar förstår det. De förstår inte att det finns människor i Sverige som är anhöriga till en soldat i krig.



Det skulle vara intressant att prata med dig. Även om du inte vill vara med i en intervju så känns det värdefullt för mig. Du kan nå mig på tfn:

0762 409 447



Hälsningar // Caroline

2010-10-27 @ 12:15:13
Postat av: atMichelle

Hej.



Jag har också min sambo i Affe. Han har 4,5 veckor kvar sen är det slt! :) Underbart!



Kramar Michelle

2010-11-09 @ 11:59:09
URL: http://athello.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0