.

Vissa stunder glömmer jag bort att han ska åka fast det är så kort tid kvar, och även om vi inte är gifta så kallar han mig sin army wife. Jag antar att det låter coolt i hans öron. Det är i alla fall detta som är utgångspunkten för den här bloggen.

Tanken är att jag ska kunna skriva av mig och även lägga in delar av hans historia för att se om det finns någon annan där ute som har samma upplevelse, någon annan som också tycker det är jobbigt att bli lämnad ensam, orolig fast ändå på något sätt stolt och som får vardagen att gå ihop i alla fall.