FitnessFighten
Nya vänner inspirerar! Tack för pushen Sparv =)
Om 3 dagar påbörjar jag min FitnessFight. Det ska förhoppningsvis hjälpa mig att få igång systemet ordentligt inför sommaren och dessutom ordna mitt humör nu när vi går in i sluttampen av sista månaden på missionen.
Wish me luck!
Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra
Jag har även spenderat kvällen i en god väns sällskap. Vi har ätit middag tillsammans och även hunnit med GCB och frågesport. Det har allt som allt varit en riktigt bra dag. Nu är det dags att sova och drömma underbara drömmar. Godnatt!
Sluttampen
Jag börjar känna att det här är slut snart. Snart är det här halvåret slut och vi får tillbaka ett riktigt liv tillsammans igen. Det känns väldigt bra och därför pratar jag såklart om det. Jag har märkt på sambon att jag inte riktigt får den respons jag är ute efter när vi pratar om sommaren och hur kort tid det är kvar. Så häromdagen när han ringde frågade jag helt enkelt om jag ska sluta prata om det. Jag blir bara ledsen när det känns som om han inte längtar efter sommaren och våra planer och mig. Allt trots att jag vet att de inte kan stänga av nu. De måste jobba in i det sista och sambon har hela tiden sagt att han får inte tänka att han är på väg hem förrän han sitter på planet. Vandrar tankarna iväg så kan en operation misslyckas eller grupper försättas i fara. Det vill jag verkligen inte. Så jag vet allt det där men på något sätt hjälper det inte. Det är som om hjärnan inte kan stänga av känslocentret som vill få bekräftelse och bli älskad. Helst hela tiden.
Med några veckor kvar vill jag dock säga att det här har gått mycket fortare än jag trodde. Det har inte varit så jobbigt som jag förväntade mig, vilket har varit oerhört lättande. Det har helt enkelt gått bra. Och jag har gett mig fan på att de sista veckorna också ska gå bra. Därför tänker jag försök intala mig själv att han visst längtar och saknar och älskar, varje dag, för det kommer göra att tiden går fortare tills han är hemma och kan säga det på riktigt.
Morgonstund med dåligt väder
Häromdagen fikade jag med en gräsänkevän och vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Vi pratade om hur kort tid det är kvar nu och att det ska bli så skönt så skönt när våra soldater är hemma igen och vi kan återgå till något slags "normalt" liv igen. Hon sa att de under senaste leaven gnabbats rätt mycket och inte kommit överens för nu har de levt så olika liv så länge och är inte vana att störas av varandra. Jag upplevde att den här leaven var mindre konfliktfull (är det ett ord?) än den förra men jag måste erkänna att jag ändå under den sista helgen nästan lite längtade efter att han skulle åka igen så jag kunde komma tillbaka till mina rutiner och börja skriva klart uppsatsen. Det kändes fruktansvärt att känna så och jag skämdes men hon kände likadant och då kändes det genast lite lättare. Jag vet med 100% säkerhet att ingen av mina andra vänner skulle förstå den känslan. Självklart skulle jag hellre velat att han stannade kvar, att han inte behövde åka tillbaka. Men det handlade antagligen mest om att jag vet att det är en bit kvar och jag ville komma igång med den sista vändan så att det är över snabbare. Det är så skönt att kunna prata av sig med någon som vet, som går igenom samma sak. Om det är något jag vill förmedla till alla er som våndas nu och inte har långa biten kvar till de åker, se till att ha någon att prata om sånt här med. För mig är det jätteviktigt att känna att jag inte är ensam, att jag inte är den enda som känner eller tänker som jag gör. För ibland känner jag mig verkligen hemsk som tänker på ett visst sätt och då kan det vara en lättnad att veta att någon annan tänkt liknande tankar.
Nu tar jag helg. Kämpa på allihop!
För varenda unge!
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte är utbildad så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial här.
Nu är det tomt
Vi har haft en underbar leave men jag orkar inte riktigt berätta om den nu. Det får komma en annan dag. När klumpen inte sitter lika hårt. Sex veckor kvar. Sen är det slut!
