Det är ju så att man fokuserar på sig och sitt

Idag sa han att det kan bli minst 5 missioner till. Insatser kom vi fram till sen eftersom jag skarpt motsatte mig 2½ år i ensamhet borträknat all utbildningstid i Sthlm. Vet inte vad jag tycker om 5 insatser till heller... Känslan har försvunnit men jag kan fortfarande få fram den genom att bara ta en snabb titt på indvidzonen.se och läsa alla oroliga, ledsna och förtvivlade kommentarer.

Jag är inte inne lika ofta längre, och bloggen har jag nästan glömt bort. Det känns rätt hemskt, att jag ska vara så fokuserad på mitt och vårt liv och inte på alla andra, men det är väl så det fungerar. Jag stänger av det för att jag inte "behöver" veta, för att det inte snurrar i mitt huvud hela tiden konstant just nu. Det kommer och går, jag har fortfarande koll, men inte lika frekvent.

Över jul och nyår kommer vi iallafall få massor med välbehövlig tillsammanstid. Bara han och jag, det ska bli så skönt!

RSS 2.0