.

Inatt drömde jag mardrömmar. Igår natt också. Det handlar främst om att det är något farligt som är på väg och som kommer skada, som är ute efter att ha ihjäl mig. Inatt drömde jag om kroppsdelar som flög i all världens alla riktningar, det är inte ok.

Jag vet att jag inte borde hålla koll på vad som händer och inte läsa massa trams och se på krigsfilmer när jag är i det här tillståndet. Men jag kan liksom inte låta bli. Det är förlösande att gråta ibland, och när kistan bärs ur planet i slutet av Pearl Harbour då gråter jag, för det gör liksom ont i hjärtat. Sambon säger att man inte kan få ont i hjärtat, det är chocken, sorgen, som sätter sig där, mitt i bröstet och liksom tar luften ur en. Det är därför det gör ont. Man kan inte dö av sorg säger han, men jag tror att han har fel. Jag kan nog dö av sorg. Sen vet jag inte om jag vill det, men det är en annan femma.

Anledningen till mardrömmarna just nu tror jag beror på att jag har börjat läsa Johanne Hildebrandts bok "Älskade krig" och även om den handlar om amerikanska soldater i Irak så vet man aldrig. Samma sak kanske händer nu, samma sak, det där som inte får hända, kan faktiskt hända nu. Inte nu på en gång såklart, det är ju ett halvår kvar tills han åker, men redan nu börjar paniken krypa in i mitt undermedvetna och bygga bo. Hur ska det här gå till?