Ett sista inlägg och tack

Jag har grubblat i flera dagar på hur jag ska skriva mitt sista inlägg för den här missionen. Tänker inte lägga ner bloggen för vem vet när den behövs nästa gång, men på något sätt ska väl ändå dessa senaste sju månader avslutas?

Jag vill tacka alla som läst, peppat och funnits här under resans gång. Utan er vet jag inte hur det hade gått.

Min älskade sambo kom hem till slut. Jag körde till Karlsborg för att hämta honom. Och där var han. Precis som om inget hade hänt. Precis som om han aldrig hade varit iväg. Lite så känns det nu också efter att hemkomstkaoset har lagt sig. Medaljceremonin är avklarad och vi har återgått till en vardag tillsammans. Denna vardag är inte utan lite trassel men den känns himmelsk när jag hinner tänka efter. Vi är inte längre samma personer som vi var. Vi är bättre och starkare. Särskilt tillsammans.

Och nu fortsätter livet. Precis som det ska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0